Landat i Chile och flirtade bort mina boter!

Det ar sa svart att forsta. Vet inte om det ar spraket, jag eller de andra som ar svara. Harromdagen skulle vi mota nyazeelandska Ruben pa en restaurang. Vi skickade att mess att vi skulle komma om fem minuter. Nar vi inte hade anlant 40 minuter senare sa ringde han. Da han ringde bytte vi riktning eftersom att vi tydligen hade gatt i fel riktning for att kunna ga i skuggan (vi hade dock kunnat ga i skuggan aven om vi gatt i ratt riktning...) Veckan innan skulle Lucho och jag mota Marcos pa ett litet torg, vi anlande till ett torg och satt dar 20 minuter. Nar Marcos sedan ringde och sade att han var framme sade Lucho att det var dags att ga till torget dar vi skulle mota Marcos. Om kulturen ar att man ska ringa och paminna folk om att man ska motas, sa forstar jag att jag alltid har fatt vanta 1-2 timmar :-)

Ruben ar killen till hoger



Det ar mycket saker jag inte forstar, som varfor bussarna ar sa konstiga. Nar jag i forrgar akte mellan Cochabamba (Bolivia) och Iquique (Chile) sa forstod jag inte varfor jag i vanlig ordning maste vara kissnodig hela resan, men det var fler an jag som hade problem under resan. Jag tar det fran borjan!

Jag hade tankt att boka en resa till Oruro i Bolivia, men hittade en direktresa till Chile. Vips var jag i Chile innan jag hann blinka. Tog nattbussen som blev lite lang da jag koncentrerade mig pa att halla mig, till skillnad fran de andra som sov. Nar vi bytte buss i Oruro passade alla mannen pa att kissa pa gatan. Kvinnodiskriminering tankte jag. Efter en halvtimme stannade bussen igen, da var det tydligen kvinnornas tur. Eftersom det var natt och svart sa fick vi kissa pa gatan bredvid/bakom bussen. Jag kande mig dock lite stressad och kunde inte utratta nagot behov. (Att vara bajsnodig pa en resa ar stramt forbjudet). Vid sextiden pa morgonen kom vi till gransen Bolivia/Chile dar vi fick vanta tre timmar tills tullen oppnade.

Manga papper att fylla i vid gransen



Sista blicken i Bolivia (kanske nagonsin)



Kunde inte lata bli att lagga upp de har sota bilderna, bolivianska sidan av gransen!



Val framme vid tillen blev jag konstigt nog nervos. En man undrade varfor jag reste ensam, jag borjade genast flirta med tulltjanstemannen. Tack Gud for det! Blev tillvinkad till en man som gav mig en muntlig boteslapp for att jag vistats olaligt i Bolivia. Men, men far man inte vara dar 90 dagar utan visum forsokte jag... Ja, om man besoker migrationsverket, herregud, hur ska jag veta en sadan sak!!! Pa en papperslapp 3*4 cm som jag fatt var det en stampel med "30", inte visste jag att det betydde 30 dagar. Hur ska man liksom veta? Det ar svart att forsta saker, det ar det ofta. Jag smilade, jag slapp boter!!!!

Ruben berattade att han kopt en resa fran La Paz till Cochabamba (dar han jobbar som larare for barn) och hamnat i Santa Cruz - 13 timmar bort! Det ar sadant som kan handa har borta :-) Det var som sagt inte bara jag som hade problem pa resan till Chile, det var tre personer under 18 ar som var med pa resan, de hade inte direkt sin guldplanbok med pa resan. For att komma in i landet nar man ar under 18 maste man ha ett varde pa minst 1500 dollar i planboken (10 700 svenska kronor). Dessa tre ungdomar samt en mamma fick aka raka vangen hem igen, det blev en trakig och lang helgtripp for dem :/

Chilenska sidan av gransen





Man kan aka hur manga timmar som helst i Chile och motas av denna oken:



De som bor dar har nog alltid sand i haret :-)



IQUIQUE (staden i Chule som jag anlande till)

De har stranga lagar dar, strangt forbjudet att grava i gatan!



Det finns overallt pilar som visar var man ska motas vid en eventuell tsunami



Har mots man vid oversvamningar



Hundarna svalkar sig i havet



Fick maten serverad!