Politik

lördag 13 februari 2010

Deltagit i vagblockad, druckit komjolk och suttit fast i sojafalten

(Lagt till fler bilder nu - och ja man kan fortfarande klicka pa bilderna for att fa dem storre, sag till om jag ska gora dem store direkt, kan fixa det senare i sa fall)

17.50 DAG 1, TISDAG

Bussen rullade ivag fran Buenos Aires (Argentina) till Cochabamba (Bolivia). Antligen hade min riktiga Sydamerikaresa borjat!!! En bussfard pa 46 timmar (vilken skulle visa sig bli mycket langre) var bara det spannande i sig! Alla har prisat de Sydamerikanska bussarna for att vara varldsledande. Detta e sakert sant - om man inte aker svart-buss. Min van Sergio kom ovantat och motte mig vid terminalen i Buenos Aires, tittade pa min papperslapp som skulle forestalla en biljett och konstaterade att jag kopt en skattefri biljett.

Bussen var som en vanlig Swebus forutom att den saknade ljus, inte ens ledljus, vatten och toapapper (det skulle dock visa sig att det saknades mer an sa...). Bussen var i Bolivia-storlek och tur att ingen var tva huvuden hogre an mig!

Vid min plats kunde man hora ett hogt lagfrekvent pipande ljud som holl pa att doda min sjal. Nar det blev natt blev det satans kallt pa bussen och min taktik var att sova bort kylan. Det var dock en kvinna som vackte mig var 30:e minut for att saga nagot, detta trots att jag hade horlurar och sag ut att sova... 00.30 var det dags for forsta stoppet, det var middagsdags! - Finns nagot vego? - Nej? Okej, blev ingen middag... Det var en skon snubbe som borjade dansa utanfor restaurangen, troligtvis for att halla varmen uppe. Nar bussen rullade pa satte jag mig bredvid honom, det var namligen varmare pa nedervaningen. Vaknade efter nagra timmar av pisstanken fran toaletten som var tva meter bort (det fanns som sagt varken ljus eller vatten pa bussen och toan stank helvete, den stank aven flera meter utanfor bussen). Dessutom luktade killen ackligt.

Gick tillbaks till min plats och upptackte att det var min forruttnade mat som hade luktat illa, inte killen. Han maste tyckt att jag luktade illa :) Okej, det fick bli en resa utan mat for denna gick inte att ata.... Jag hade inte heller nagra argentinska pesos vilket betydde att jag inte kunde kopa nagot forran vi hade passerat den bolivanska gransen.

12.00 DAG 2, ONSDAG
Bussen stannade mitt ute i ingenstans. Motorn var knallhet och vi behovde vatten. Jaha, da var det bara att ga ut i naturen och leta vatten. Var dock sjukt varmt och vattnet hade dunstat. Alla gick at olika hall med flaskor som de hittade i naturen (ibland e det tur att folk anvander naturen som papperskorg). Efter nagra timmar hade vi hittat vatten och resan kunde fortsatta. Detta var ett litet aventyr, hehe...





Hittade vatten!



19.30
Bussen stannade mitt ute i sojafalten. Det saknades olja. Nu gick det dock inte att ga ut i naturen och leta efter olja. Jag visste inte hur detta skulle losas, folket borjade prata i mun pa varandra och blev forbannade. DET FINNS INGEN LOSNING!!! - skrek folket! Det blev varmare och varmare och airconditionen fungerade ej nar bussen stod still... Det visade sig att chaufforen inte hade pengar till att kopa mer olja sa passagerarna fick skramla pengar till detta, jag hade pìnsamt nog inga pengar...Efter att ha varit borta 1.5 timme kom de tillbaks med olja och andra reservdelar, antligen!! Nu saknades dock verktyg for att fa ordning pa bussen. Till slut kom en annan langfardsbuss som vi stoppade, vi fick lana verktyg... Det visade sig dock sedan att batteriet var urladdat... Och oljan, ja den rann bara rakt igenom och ledningsroret var med storsta sannolikhet trasigt. Ni skulle det inforskaffas silikon for att laga bussen. Timmarna gick och 23.30 lade jag mig och sov.




7.30 DAG 3 TORSDAG

Sahar sag det ut i hur manga timmar som helst...






Vaknade tidigt pa morgonen och satte mig och vantade. Efter lang vantan tittade jag pa klockan som slagit 9.30, det tog 13 timmar for mig att inse att vi var fast bland sojafalten! En tar foll ned pa min kind, for jag var sa javla hungrig och hade varit kissnodig i femton timmar. Jag gick en promenad for att kissa en kilometer bort. Det kanske var sant som de sade, att det inte fanns nagon losning. Sedan kom en man pa vad vi skulle gora, en vagblockad!!!! Sjalvklart att vi skulle blockera vagen, det ar det bolivianska protestsattet, haha.. De gick och hamtade ett trad och satte fyr pa en javla massa plast, det stank som bara den!









- Det forsta offret!! - ropade en kille exalterat nar den forsta bilen kom.



Foraren gick ut och vi forklarade att vart bussbolag varken hade pengar, olja, vatten, reservdelar, verktyg, ljus, vatten eller mobiltelefon sa att de kunde ringa efter hjalp. Vi hade dessutom barn pa bussen och kunde inte ata mat. Ovantat nog tog offren blockaden med ro och stangde av motorn. Senare kom folk som inte var riktigt lika glada.



Den blonda kvinnan representerade det onda bussbolaget.



Jag hamnade i kamp med en man som forsokte ta bort vart trad, jag anpassade mig snabbt till den bolivianska kulturen och stred med all min kraft for att tradet skulle forbli ett hinder pa vagen, segrade! Skont nog hade vi ringt efter polisen som forklarade for vara offer varfor vi blockerade vagen. Efter ett tag slutade vi blockera vagen och en snall man skjutsade en av oss passagerare till en by dar vatten och frukt kunde inhandlas till dem som hade pengar. Jag hade dock inga pengar... Den dansande snubben hade kopt ett paket med chokladmjolk och tvingade i mig en tesked, det hjalpte faktiskt. Fick sedan frukter av honom ocksa. Vi forsokte halla humoret uppe sa mycket det gick!



Efter 15 timmar gav vi upp. Vi stannade en annan langfardsbuss och betalade for en ny resa. Den snalla snubben lade ut pengar for mig. Vi blev avslappta i jagvetintevar, eller jo i Pichanal. Jag tappade kilon under resan och var tvungen att halla i byxorna, haha..




Jag och den dansande snubben stoppade en bil och vi akte och letade efter en busshallplats.



Jag lamnade pass, visa-kort och alles i min vaska pa gatan. Tog dock med mig planboken, i vilken jag hade en sedel av varde 3.90 kronor som jag gav chaufforen som hade skjussat oss. Sedan hittade vi ett stalle dar en buss skulle ga fyra timmare senare. Hittade aven en plats med lite skugga!



Hade fortfarande inga pengar. Pa eftermiddagen nadde vi antligen gransen Argentina/Bolivia.

Sista minuten i Argentina da jag plotsligt insag att jag skulle igenom sparren med en rulle som inte var min!



Forsta stunden i Boliva, detta ar landet i ett notskal. Ser exakt ut sahar:



Var haftigt att komma till Bolivia. Sa fort vi kommit over gransen sa kom folk med de typiska kladerna, de typiska standen och alles. Jag hade dessutom pengar!!! Hade dock endast 100 lappar (varde 107 svenska kronor), fanns sjalvklart ingen vaxel.. Mitt humor borjade tryta rejalt. Efter nagon timme i Bolivia hittade jag dock pommes!!!

Vi tog en nattbuss till Santa Cruz och kom fram klockan fem pa morgonen. Jag skulle vidare till Cochabamba - 11 timmar bort. Nagra peruanare tog en buss klockan 6.30 men de andra sade att jag skulle vanta. Vart bussforetag Golpar hade namligen ett stand dar och vi vantade tills de oppnade nagra timmare senare. Efter nagra timmars brak betalade de var resa till Cochabamba, men vi fick aka med ett annat bussforetag. Nar vi krigade med foretaget var de tvungna att lamna sitt stand for att ringa till andra. Passagerarna overtog dock deras stand och meddelade alla som ville resa att "inga resor finns". Sa javla bra gjort att bara overta foretagets kontor, hahaha...



Sista timmen pa bussen predikade en snubbe med slips och kostym om hur kott och alkohol forstar var kropp. Precis i mina takter!

DAG 4, FREDAG
21.30 kom vi fram till Cochabamba. Bara 28 timmar forsenade! =)

- Nu hoppas jag att resten av resan blir lika intressant som bussresan!

Hasta luego mis amigas y amigos!!

EN ESPAÑOL:

HE PARTICIPADO EN UN BLOQUEO DE CAMINO!

La flota salió de Buenos Aires (Argentina) hasta Cochabamba (Bolivia), me viajo verdadero habría empezado! Un viaje de 46 horas, pero más tarde se mostriría qué el viaje sería mucho más largo. Toda la genta qué yo he encontrado en este viaje me han dicho qué las flotas de Argentina son las flotas más comfortables en todo el mundo. Puede ser - si tu no compras un viaje sin impuestos. En la terminal en Buenos Aires mi amigo Sergio inesperadamente me encontró para decir adiós. Miró en me papelito, qué podría figurarse un billete, y me dijo qué yo había comprado un billete sin impuestos.

La flota estuvo cómo una flota sueca, fuera de aceso de luz, agua en el baño y tampoco tenía papel higíenico.

Dónde yo estaba sentado podía oír en chillido muy fuerte, por eso estaba a punto de morir. En la noche estuvo muy frío en la flota y yo intenté a dormir, pero la mujer qué sentó junto a mí, me despertó cada 30 minuto para decir algo - aunqué yo escuché la música y fingí dormir. La primera parada para comer era a las 00.30. Le pregunté en el restaurante se había comida vegetariana. - No hay! vale, no podía cenar. Uno de los pasajeros empezó a bailar fuera del restaurante, me imagino qué el bailó para no tener frío. Cuando la flota salió me senté junto a este chicho. El motivo de este era que en el primero piso (dónde el estaba sentido) hacía más calór qué el piso arriba (dónde yo estaba senté). Después algonas horas me levanté y sentí un olor muy malo del baño.

Me fuí a mí asiento arriba y descrubí qué el olor era de mí comida podrida, no del chicho! Me parece qué el chico pensó qué yo olía mal! :) Vale, sería un viaje sin comida, porqué esta comida no podía comer. Tampoco tenía pesos argentinos, qué quería decir qué yo no podía comprar algo hasta la frontera de Bolivia.

12.00, día 2

El bús se paró en un campo, un lugar sin tiendas, sin casas, sin nada. El motor estuvo calientísimo y necesitó agua, pero no habíamos tenido. Hacía muy calór fuera y el agua se habia evaporado. Toda la gente se fue a diferentes direcciones para buscar agua y botellas vacías para rellenar con agua (a veces está bueno que la gente tira las basuras en la naturaleza). Luego de algunas horas encontramos agua y el viaje podía continuar.

19.30, día 2

La flota paró otra vez en un campo de soja. Faltó aceite. Esta vez no podíamos encontrar aceite en la naturaleza. No sabía queé hacer, la gente empezó a hablar en boca a boca y se furió. NO HAY SOLUCIÓN! - gritaron. Hacía más y más calór y el aireconditional no funcionó. Se mostró qué el chofer no tenía plata para comprar aceite, por eso nosotros los pasajeros tenemos qué reunir dinero para comprarlo. Algunas personas fueron a un pueblo para comprar aceite, después una hora y media volvieron con aceite y respuestos, por fin! Después faltaron herramientos para reparar la flota. Por último vino otra flota, la paró, y ellos nos prestaron herramientos. Luego cuando intentaron reparar el motor al aceite lo corrió al terreno. Con la más grande probebilidad el caño se ha roto. Teníamos qué comprar silicona pra reparar la flota. Las horas pasaron y a las 23.30 me acosté.

7.30, día 3
Me levanté temprano y me senté para esperar. Después de 13 horas entendí qué nosotros eramos etrapados en el campo de soja. Una lágrima cayó de me mejilla, porqué yo tenía muchísimo de hambre y también había qué tener ir al baño para hacer el mear para más de 15 horas. Tal vez fuera cómo los otros pasajeron dicieron, no había solución. Luego un hombre tenía una idea buena. "Hacemos un bloqueo!. Este es una forma de protesta de boliviano/argentino.

Recogeron un árbol para bloquera el camino y hicieron un fuego de las botellas plastícas - fue un grande hedor!

- La primera vícitima! - gritó un hombre muy excaltado cuando el primero coche vino.

El conductor nos preguntó qué pasó y le explicamos qué la impresa del viaje no tenía plata para comprar aceite, ni agua, ni respuestos, ni herremientos, ni luz y tampoco un cellular - y por eso no podría podía ayuda. Además había niños en la flota! y no tememos comida tampoco. Me sorprendí cuando la primera vícitima no se furiosó. Luego vinieron gente qué no estuvieron tan comprensibles.

Vino un hombre qué quería recoger el árbol y nosotros luchamos, logramos! Habíamos llamado a la policía y les explicaron a las víctimas porqué nosotros teníamos en bloqueo. Después mediahora terminamos el bloqueo y un hombre amable transportó uno de los pasajeros a un pueblo para comprar frutas y agua, pero yo no tenía dinero para comprar algo. El chicho qué antes habría bailando compró leche de chocolate y me forcó a tomar un pocito, me sentí mejor! También me dió frutas.

Después de 15 horas paramos otra flota para viajar con esta. El "chico bailando" me prestó dinero para el viaje. Fuímos a otro pueblo y el chico y yo tomamos un taxi para buscar otra flota. Dejé me tarjeta de VISA y todo me equipaje en la acera. Solamente traé me cartera con dos pesos argentinos para dar al chófer. Por último encontramos una parada y esperamos cuatro horas para tomar la otra flota. También encontramos un logar con sombra! Todavía no tenía plata. En la tarde venimos hasta la frontera Argentina/Bolivia.

Cuando estaba en la frontera consebí qué yo tenía el equipaje de otra persona!

Me alegré mucho a venir a Bolivia. La gente tenía ropa típica de Bolivia. El mejor - yo tenía plata!!!! Pero solo tenía billetes de un valor 100 bolivianos y no había cambio! Me sentí mal. Después una hora encontré un logar donde yo podía comrar papas fritas de sartén.

En la noche tomamos uan flota hasta Santa Cruz y venimos a las 5 de la mañana. Dos personas de Peru tomaron una flota hasta Cochabamba a las 6.30, pero los otros pasajeros mi dijeron qué lo mejor fuera si yo podía esperar. Nuestra impresa de viaje, Golpar, tenía un mostrador en la terminal. Esperamos unas horas, porqué la impresa podría abrir en un mediahora. Hablamos con la impresa y la trabajadora tenía qué dejar el mostrado para llamar a su jefe. Algunas de pasajeros ocuparon el mostrador y notificaron a les clientes qué no habían viajes. An acción directa muy buena! Después una hora de discussión la impresa pagó nuestra viaje de Santa Cruz hasta Cochabamba (un viaje de 11 horas).

La última hora en la flota un hombre con corbara predicó qué carne y alcohol son muy malos para la salud, me gustó!

21.30 venimos a Cochabamba. Solo 28 horas atrasados!

- Espero qué el tiempo en Bolivia sea tan apasionate dómo el viaje de la flota :)

Hasta luego mis amigas y amigos!!

3 kommentarer:

Robert sa...

Vilket äventyr!

Vad skönt det ser ut på bilderna. Kanske skall pensionera mig i Sydamerika?

Du får kanske kolla bussbolagen bättre framöver så att du får det lite komfortablare. Ibland kanske det t.o.m. är billigare med taxi om man är några stycken?

Vilka fina bilder du tar. Vad duktig du är som orkar skriva så mycket samt lägga ut alla bilder.

Sköt om dig och var försiktig...

Pappa

.Madeleine sa...

Hmm, tror inte att det e billigare att aka taxi flera dagar i rad...

FARFAR sa...

Fina bilder Madeleine :-)
Lycka till på Din vidare resa.