Lever i en krigszon

Marcos sager att jag ska ta en taxi var jag an ska. Kul att bara vara pa hotellet och sedan ta taxi till matstallena. Jag trotsar hans rad och tittar rakt ned i gatan for att inte visa min svaghet nar jag grater av spanningshuvudvarken. Dessutom kor taxichaffisarna fulla. Ibland nar man aker pa vagarna ar det mangder med kors langs vagkanterna for att berusade manniskor kort av vagarna och dott. Taxichauforerna ar inte mer ansvarsfulla an genomsnittet. Hor standigt ljud som paminner om kulsprutor. Varje gang jag kommer hem till hotellet maste jag krama ur samtliga klader och hanga dem pa tork.

Foljande gar att lasa pa svenska ambassadens hemsida:

"Regnperioden under januari och februari kan göra en del landsvägar oframkomliga. Bolivia är ett politiskt oroligt land. Demonstrationer och konfrontationer, inte sällan våldsamma, är vanligt förekommande. Stor försiktighet bör därför iakttas i samband med demonstrationer och politiska möten. Det kan särskilt gälla orter som Cochabamba - dar jag ar just nu."

I Cochabamba ar det inte politiskt oroligt och det finns inte nagra regnmoln pa himlen. Det ar bara festival under hela februari manad. Festival med fylla, fester och skratt. Jag forstar dock inte det roliga utan kryper langs husknutarna och grater av radsla for detta skrammande land. Forsta dagen var jag helt utsvulten. Hittade till slut till den adress dar det skulle finnas vegomat (men det visade sig att det inte finns vegomat dar langre). Nar jag hade ett husnummer kvar traffades jag av en vattenballong i bakhuvudet.

Alla har vattengevar/vattenballonger:



Jag var tvungen att ta ett djupt andetag och kande mig svimfardig. Jag var totalt genomvat och tararna borjade rinna samtidigt huvudet dunkade hart. Struntade i att ata och gick till en park for att andas ut. Pang - hela benen och fotterna blev blota av en ny vattenballong. Jag orkade inte byta bank, en minut senare blev jag dyblot i hela rumpan. Jag bytte bank, fros dock sa pass mycket att jag bestamde mig for att dra hem. Pa hemvagen blev jag sjalvklart traffad av ytterligare ballonger.

Igar gjorde jag nagot oerhort dumt. Gick en stor omvag for att snubben med en stor hink inte skulle komma fram till mig. Han kom dock springade mot mig, jag tog fram kameran och bad med mina hundvalpsogon att han inte skulle forstora min kamera.

- Bara lite!!! VIPS hade jag tio liter vatten pa mig och kameran blev givietvis dyblot. Sedan dok en ny kille upp med en tioliternshink, da han sag mitt valdigt ledsna ansikte och jag helt panikslagen bad om att slippa ytterligare en hink sa slapp jag den hinken. Tva minuter senare kom dock andra personer med vatten. Folk aker omkring med stora flakbilar dar de har tonvis med vatten som de slanger pa en. Folk oppnar sina fonster och haller ned tio liter vatten pa en. Vatten kan dock smarta, kameran kan bli fortstord och jag vill inte ga till en restaurang nar jag e sa blot att man kan krama ur varenda kladsplagg. Jag forstar inte det roliga och kanner mig som en fange pa vandrarhemmet.

Alla folkklungor ar bevapnade:



Flaken med de enorma mangderna vatten:



Jag har dock mina vanner som kan hamta upp mig med bil utanfor hotellet. Andra dagen kom min van Marcos och raddade mig. Han skjutsade mig till hans kompis Luis dar jag skulle vanta under de fyra timmar han besokte sina foraldrar! Jag har visserligen traffat Luis en gang for sex ar sedan, men det var anda lite markligt att jag skulle "forvaras" i hans tradgard.

Luis som pluggar ekopnomi med inriktning miljo/sociala fragor och han ar aven politiskt engagerad.



Hans tradgard:



En underbar hangmatta:



Utsikten fran hotellet:



Har som sagt vanner har ocksa!

I forrgar akte Marcos och jag till REPRESA DE CORANI, 30 min bort med bil. Vagen dar vi skulle aka var dock oversvammad:



Jag testade vattendjupet:



Nu aker vi!



Lyssnar pa punk (nae, vi lyssnade faktiskt pa Marcos skiva med Per Gessle och Timbaktu)



Fantastiskt vackert landskap!!!!



Vi hade valdigt roligt!


Tills batteriet laddade ur...



Jag fick agera chuffor:



Vackert landskap med sota hundar:



och vackra hastar:



en asna:



nagra fastkedjade grisar:



Vi kom antligen ivag och aven den har lilla familjen undkom vara stora superjeep!



Jag avslutade dagen med en "aggsandwisch utan agg" - han som arbetade dar verkade tro att min spanska var validgt bristande. Men i sjalva verket var jag bara en vanlig vegan som ville ha mat!